I en liten stad i norra Norrland, närmare bestämt norra ostkusten, 5 mil söder om Luleå har ytterligare en patient skrivits ut från subutex/metadonprogrammet av läkare Ökänd. Detta är andra gången en patient skrivs ut på kort tid av samme läkare, och därmed förlorar sin livsviktiga behandling. Utan denna, faller patienten åter tillbaka i tungt missbruk då denna drabbas av svåra utsättningssymptom av opiatsubstitutet samma läkare en gång satt in och därmed är ansvarig över. Läkare som skriver ut patienter vet att dessa riskerar sina liv - ändå så fortsätter detta godtyckliga beteende av läkare som har till uppgift att rädda liv och lindra smärta.

Reglerna kring substitutionsbehandling i Sverige är extremt fyrkantiga. Många regler som gäller för sjukvården gäller inte här. Narkomanvården är stigmatiserad och bygger på föråldrade värdegrunder. Ändå finns det vissa regler som läkarna som arbetar med detta måste följa. Men på vissa små orter runtom i Sverige finns läkare med liten, eller ingen erfarenhet av dessa preparat, eller hur man behandlar denna redan utsatta grupp. I fallet ovan har läkaren 'opererat' alltför länge och slängt ut patienter vartefter hans humör har skiftat. Det är som om dessa små kliniker står utanför socialstyrelsens regelverk. Hur länge ska denna läkare få fortsätta sitt arbete med denna grupp patienter? Vart vänder man sig för att skona de som är utlämnade i hans våld?