Hej!

Jag är en kvinna på 30 år som aldrig har varit öronbarn. För 2,5 år sedan började mina problem med mitt vänstra öra och halsen på samma sida. Jag fick en kraftig öroninflammation med mycket var. Dum som jag var, trodde jag inte i början att det var så farligt, så jag använde "huskurer" med vitlök och Dr Westerlund blomma... men sen insåg jag att jag måste uppsöka vård.

Läkarna tror att trumhinnan har hållit sig hel, utom en av dem som vid ett tillfälle tyckte sig se en spricka, så det är inte säkert. Hela tiden har det antagits att det bara var en infektion i ytterörat, men hela tiden har jag känt att det har varit problem längre in i örat också. Jag fick en 5-dagarskur med Kåvepenin efter första besöket. Efter det har jag fått prova diverse örondroppar i många omgångar (troligen eftersom läkarna hela tiden har trott att det bara är problem i ytterörat). Vid ett läkarbesök kunde man plocka ut en brun "knäckebröds-liknande" hinna som hade lagt sig på trumhinnan. Varet är borta sedan länge, men i övrigt känns det likadant nu som för 2 år sedan.

Det känns fortfarande ömt i örat och vid halsmandeln. Halsmandeln har blivit större än före inflammationen och har fått tonsilliter (vita prickar), något som jag aldrig tidigare har haft, vad jag vet. Jag har inga i den andra halsmandeln. Det är en stel, öm, känsla mellan örat och halsen. Det knäpper/kluckar i örat när jag sväljer eller vid plötsliga ljud och känns som om det är vätska bakom, fortfarande efter 2,5 år. Lymfkörteln under käken på den sidan är öm, ibland svullen.

Jag har slem i luftvägarna, vilket ibland ger en lite tyngre andning och hosta. Detta slem är det näst intill omöjligt att få loss på. Det fungerar föga med Bromhexin och grundproblemet kvarstår ju. Jag är orolig för att det kan ha kommit in något bakom trumhinnan som sitter och retar hela tiden och att det är därför som det är lika jobbigt i örat nu som i början och även i halsen, d.v.s. att halsmandeln, som ju har en del i immunförsvaret, hela tiden får kämpa.

För 8 månader sen fick jag testa en 10-dagarskur med Dalacin och fick en märklig reaktion. Efter ca tre dagar blev jag igenkorkad i bihålorna och det kändes som om det var slem som löstes upp och rann ner i svalget. Nästan som förkylning, fast jag kände mig inte förkyld. Möjligtvis lite den första dagen som det började kännas.

Det har nu hållit på så länge att jag har funderat på om det kan hjälpa att sätta in ett rör i trumhinnan eller punktera den så att mellanörat får luftas, eller om enda utvägen för någon form av lindring är att operera bort halsmandeln. Samtidigt vet man ju inte om trumhinnan skulle läka ordentligt eller om det skulle hjälpa att ta bort halsmandeln.

Är det någon som har/har haft liknande problem? Har du blivit hjälpt på något sätt? Någon som har satt in ett rör i örat i vuxen ålder? Vore skönt bara att veta om någon känner igen sig, för på läkarna verkar det som om detta är ovanligt!

Tack!