Under 80 och 90-talet använde socialtjänsten spykiatrin att stoppa in människor som var bostadslösa. 75% av dem som har psykdiagnos har även andra diagnoser, se har andra sjudomar. Detta får hela psykitrin att se väldigt oseriös ut. Det tycker jag är allvarligt, med tanke på att det finns sjukomar som bipolärt syndrom och Schizofreni m.fl. allvarliga psyksjukomar som kräver behndling ibland. Med på psykavdelningar lägger man in senildementa våldtäktsoffer och även våldtäktsmän. Vad håller de på med egentligen? Nu har man monterat ner psykiatrin, inte undra på det var ju helt fullt med alla möjliga människor. De som får lida för den knasiga politik som förts är de som behöver en fungerande psykiatri. Men det har alldrig funnits i Sverige. Psyksjukhus som Beckis och Långbro har mer varit stora skräckinstitut för att skrämma folket. I Norge botar man Schizofrena, för där har man satsat på att bota, i SVerige har man bara dumpat sjuka på gatan eller låst in dem, varför? Det är omänskligt och borde inte ligga i fokets intresse, alla kan bli sjuka, är detta ett slags straffmetod för de svaga?
Är psykiatrin en sopstation?
Inlagt av Janehellen
Inlagt av gb
Tyvärr är det nog så att många hamnar inom psykvården i onödan. Jag har av månniskor fått höra flera skräckexempel. En man med gångproblem blev inlåst på psyk för neurologen ansåg att hans gångproblem var av psykisk natur. Det visade sig sen att han hade ms. En annan ung man medicinerades så kraftigt att han mådde ännu sämre psykiskt och blev inte bättre förrän medicinen togs bort. Alla kan bli ledsna på grund av yttre omständigheter men psykatrin vill gärna ha allt till en psykisk diagnos som kan medicineras.
Däremot finns det fungerande mediciner mot schiizofreni och djupa depressioner och där kan psykatrin göra något bra. Det finns också åtskilliga berättelser om äldre människor med urininfektioner som har misstolkats som psykiska besvär.
Inlagt av Roger_VILKEN_RO...
Japp psykiatrin är den största J* sopstationen av dom alla.. riktiga sopstationer är små i jämförelse..
Det läkare och psykologer gör är att dom "lyssnar" skriver ut skit mediciner till ingen nytta och sedan får patienten biverkningar som är själva F* som leder till att patienten kanske t.ex: Tar livet av sig/Försöker ta livet av sig, Gör något dumt pga medicinen, (Menar då kriminella handlingar)(Kolla citalopram på fass.se) .. Sedan fastän biverkningarna står svart på vitt så säger dom ...
"ÖÖÖH det behöver inte alls vara biverkningarna som har orsakat ditt aggresiva beteende" ÖÖÖÖHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHh
Har aldrig gjort en kriminell handling i hela mitt liv men den kvällen spårade ur som fan och jag förstod inte varför förrän flera J* månader då det var dags att rättegången skulle bli... FIENTLIGHET, AGGRESIVITET, SJÄLVMORDSTANKAR, SJÄLVMORDSFÖRSÖK. är biverkningarna på en medicin som ska vara antidepresiv.. Men utredarna påstår ändå att det inte alls behöver vara medicinen..
VEM ÄR SJUK EGENTLIGEN?
Jag skulle säga att det är sjukvården själv som är den sjuka i det här fallet..
Tycker att psykiatrin borde ha kvar gruppterapi där patienterna kan prata med varandra och försöka lösa problemena tillsammans istället..
Jag har erfarenhet av citalopram och läkare som skriver ut mediciner fastän jag inte ville men jag råkade ju börja att ta dom för att han övertalade mig att dom skulle vara bra.. ännu mer konstigt är att han skrev ut dom fastän jag inte var deprimerad
Det enda jag ville prata med en psykolog om var att jag ville få ett lite bättre själförtroende för att jag ville orka med en golvläggarutbildning i övertorneå..
Men det lilla som var blev ett stort j* problem ..
Tycker att läkare och Psykologer ska sluta att leka med patienter till höger och vänster och ge patienterna riktig terapi istället för att skriva ut mediciner och sedan ska det vara bra..
Om läkare och psykologer ska få ge ut mediciner och spekulera vad patienter har för skit så kommer halva sveriges befolkning att gå som ena J* zombies på gatorna för att dom är så J* övermedicinerade så det finns inget slut..
/Roger
Inlagt av Sjukskriven
Japp precis så är det. När inte läkarna kan (eller vill!) hjälpa, så skyller dem på något psykiskt fel.
Inlagt av AM
Många kanske trodde att de skulle få någon att prata med, om de bara fick komma och bli inlagd. Men där, visade det sig, fanns ingen samtalskontakt. Man skulle vila, sova och viss medicinering.
"Hade hellre undvikt att vända mig dit, om jag vetat hur det var" sa en pat, ca 40 år. Mådde sämre efter upplevelserna där. Ingen ögonkontakt med doktorn (en man) som hängde över papprena, mest stillatigande.
"Du måste äta" sa en personal(tjej) lite bestämt till en anorexi-pat som låg i dagar under tjockt täcke utan luft, mat eller vätska. Sådana upplevelser kan ju ta knäcken på åskådaren som tolkar att: Här gör dom inte sitt bästa för pat...
Slutsats: Personal vill kanske vara/verka sysselsatta/engagerade och göra sina arbetstimmar, men inte mycket mer än så (snarare mindre då de inte måste). Är patienterna mest bara jobbiga knäppskallart som det inte är så noga med hur eller om de behandlas?
Inlagt av gb
Kanske ligger det rätt mycket sanning bakom den här roliga historien.
""Professorn visade runt de nya kandidaterna på psykavdelningen
- Här kommer ni att möta dårar, knäppgökar och psykopater
Sen har vi en del patienter också och vad som gäller dem. tar jag upp sen.""
Inlagt av Donna Q
Angående ”konstnären” som skulle utvärdera psykvården.
I det, även om det var fejkat, psykotiska tillstånd hon befann sig fanns det inte någon annan åtgärd att ta till. Det viktigaste var att rädda liv och hon var ju bevisligen inte kontaktbar.
Om hon hade velat göra ett ordentligt wallraffande så borde hon ha fortsatt! T.ex. genom att visa hur en patient med psykiatrisk diagnos kan behandlas inom den övriga sjukvården.
Psykiatrin är jämförelsevis ny som vetenskap. Fastbindning och inlåsning var standard till de nya psykofarmaka kom.
Den forskning som bedrevs i Nackaprojektet ledde till att man lade ner de stora mentalsjukhusen. Men den innebar INTE att man skulle avstå från vård och rehabilitering eller slänga ut patienterna utan eftervård där det behövs.
Rekommenderar läsning av Johan Cullbergs självbiografi:Mitt psykiatriska liv, som beskriver motsättningarna mellan de som är kvar på 50-talsnivån och de som försöker utveckla sin verksamhet.
Om man är något observant så märker man i diskussionerna vilkalän eller sjukhus som tillhör respektive grupp.
Att sätta en lapp i handen på en schizofren patient där han får skriva på ett papper att han skall rehabilitera sig själv förekommer i 50-talsgruppen, där vårdplanering och psykiatrisk vård är en bluff.
Inlagt av charlotta nilsson
När socialstyrelsen ville att det skulle vara mer terapi istället för psykofarmaca så protesterade psykatrikåren.
Jag kan undra lite om det är så att psykatrin får en hel del medel av läkemedelsindustrin. Eller är det så att samtalsterapi kanske kräver mer än att bara skriva ut ett recept.
Det finns en annan aspekt också, tänk om patienterna skulle bli friska genom samtalsterapi typ KBT hur skulle psykatrin då kunna rättfärdiga alla som de gjort till läkemedelsberoende.
Och inte bara det utan de skulle kanske också få stå till svars för alla som fått psykoser på grund av biverkningarna av medicinen.
Inlagt av Knasig
Min sambo låg inne förra våren. Det visade sig att han har bipolär sjukdom och har antagligen haft det sedan han var liten. Nu hade han turen, om man kan säga så, att hamna på avdelningen för missbrukare då den han skulle vart på var överbelagd. Just för att han inte var den vanliga typen på avdelnigen fick han mycket uppmärksamhet och hjälp dock blev han felmedicinerad, antidepressiva ska inte spela in i behandling av bipolär. Om man jämnför hur de andra patinterna kunde byta varandras mediciner med olika personer och hur de bara blev drogade så de skulle vara lugna ja då hade min sambo ett bra bemötande. Men jag såg så mycket annat som gör mig rent ut sagt ledsen. Jag vill läsa till psykriatrik sjuksköterska och jag vill komma in och förhoppningsvis försöka jobba mot en mer observant och medmänskligare vård. För att hjälpa någon måste man lyssna.
Inlagt av Ulmira
Visst är psykiatrin ett slags samhällets sopstation. Jag har själv varit med om att ansvariga myndigheter försökte skyffla över en av mina närstående till psykiatrin i stället för omsorgen (han skulle alltså bedömas som psykiskt sjuk i stället för utvecklingsstörd) enbart för att de ville spara pengar... Det skulle nämligen bli betydligt billigare då... Omsorgslagstiftningen ger funktionshindrade som omfattas av den betydligt fler resurser än psykiatrin. Titta bara på löneläget inom psykiatrin, ingen ägnar sig åt det området med illusionen om att få vettiga inkomster - varken bland läkare eller på lägre nivåer. Resursbristen är katastrofal och många som jobbar inom området är uppgivna och trötta.
Inlagt av mangan
På Karlskoga lassarett så klassar deras Psykriatiker Eva Paulovic och deras kurator Nina Olsson alla som psykiskt sjuka om de jobbat för mycket och blivigt utbrända.
Enligt dem ska de låsas in på livstid, aldrig få jobba och svälta ihjäl.
Vilken för.annad människosyn deras sjukhuspersonal har på sina patienter.
Att sen klassa deras lassarett som Sveriges bästa är skrämmande.
Inlagt av NillaVanilla
Problemet är ingen personal, för lite platser o tid, och det är problem för alla som är sjuka. Finns många svårt kroniskt sjuka, svåra allvarliga "vänta på döden" sjukdomar som går hemma o kämpar på.
Det finns inte resurser, vi varken hörs el. syns för vi orkar inte längre, man accepterar sitt öde,när man äntligen efter lång tid träffar läkare och man får veta allvaret, men när det inte finns plats o tid att ge mig vård, vad får jag ut av det?.