År 2003 fick jag ett meddelande per brev att jag blivit bedömd ej rehabiliteringsbar av en för mig helt okänd läkare i Göteborg och följden blev förtidspension. Läkaren var psykiater Sten-Olov Hellqvist, numera psykiater vid lundby vårdcentral, Göteborg. Jag bestred påståendet och krävde omedelbara åtgärder för att dels häva "stämplingen", dels ge mig den hjälp jag så väl behövde som övertalig välutbildad universitetsadjunkt men som blivit övertalig i samband med omorganisering och nu gårr arbetssökande i över 2 år...vilket blev för stoert gap på referenser för anställare.
Efter utförsäkringen blev jag sjukskriven under diagnos "situationsbetingas trötthet". Desperation pga bristande försörjningsförmåga och ensamstående småbarnsmamma. Alltså - bästa behandlingen var ett arbete! Jag led av att inte få arbetstillhörighet, social gemenskap, fast inkomst och intellektuell stimulans.
Stämplingen medförde därefter att alla insatser för en arbetsåterkomst stoppades. Jag fick t o m besked från Arbetsförmedlingen om att jag var förbjuden besvära personalen med mina krav på hjälp för arbetsåterkomst. Jag fick endast besöka dem för att hämta brochyrer och använda deras datorer i arbetssök.
Läkarens svar till mig var lamt "Men de flesta vill ju bli förstidspensionerade och slippa jobba..."
Hans arbetssyn är skrämmande! För mig har det inneburit en ekonomisk katastrof där jag förts till social missär pga min kamp för upprättelse och arbete. Sociala myndigheter har tillåtits håna mig, kallat mig arbetsskygg mm då jag inte fått arbeten trots en massiv CV. De har inte förstått att aktuella referenser är i dag krav nr 1 framför gamla akademiska examina. Yrkeskunskaperna är ofta helt inaktuella bara efter ett par tre år...och i mitt fall blev det 11 år utan stöd från samhället pga Sten-Olov Hellqvist synnerligen inkompetenta bemötande. När jag så ställer krav på att han hjälper mig häva stämplingen utbrister han endast "Hur i helvete skall man bli av med en sådan som dig?"
Frågan är snarare - hur skall vi i samhället kunna skydda oss mot liknande kriminella läkare?
Inlagt av charlotta nilsson
Det är en stor fråga du ställer. Tyvärr är man som patient i underläge. Har läkaren satt sin bedömning så är det svårt att hävda sin rätt.
Men ändå så kan man nu märka en förändring i samhället. Yngre ser inte längre läkaren som en halvgud som många äldre och läkaren själv anser.
De finner sig inte i bara en läkares åsikt utan protesterar. Du har i och med att du skrivet här protesterat mot läkarens bedömning. Det är bra. Fortsätt att protestera. Fortsätt att kämpa. Det är på grund av sådana som dig som samhället kan bli bättre.